Wik - Uppsala

Snart har denna termin gått, och jag känner att jag borde skriva lite blogg om mitt liv här på wiks folkhögskola. Jag kan börja med att berätta att jag trivs otroligt bra här. Det har varit en otrolig resa såhär långt och jag hoppas att nästa termin kommer att vara lika givande som denna.

Vi har fått jobba med massor av olika teatermetoder som t.ex: Clown, interaktiv teater, musikteater & mask. . Det har varit väldigt kul och lärorikt att få testa på olika metoder som man inte är så hemma med. Som t.ex mask - det var första gången som jag spelade med mask och inte ansiktsuttryck. Det har lärt mig att tänka mer på vad man gör med kroppen och vad det ger för signaler.

Något som också har varit lärorikt är att bo på internat, det är fruktansvärt kul. Vi har fest så gott som varje helg, och det blir en helt annan stämning än om man skulle gått inne i Uppsala och bott i lägenhet. Det här är så mycket mysigare!

Just nu sitter jag inne i skolcafeterian och hänger lite. Tänkte sätta mig och spela lite piano snart., ska bara skriva klart lite på facebook bara.

Jag ska bli bättre på att5 skriva blogg, men jag vet inte vad det är. . det blir bara inte av.. .

Kram

Inte kul. .

Alla har vi våra återhämtningsdagar. . . Idag var det en sån dag för mig. . Åhh,. hjälp vad mitt huvud hade ont idag. Jag låg i sängen hela dagen fram till att jag skulle lasta ur ett släp med grejer som vi haft på mors 50-års fest. (Jag gick upp vid 19.30). . Visst försökte jag trycka i mig något att äta vid 3-tiden, men då var jag uppe typ 10min och insåg att jag inte pallade med mat, så jag la mig igen.

Nu har vi lastat av släpet och jag känner mig lite bättre i kroppen. Funderar på att ta mig en promenad, men det kommer jag antagligen inte att göra. Kommer nog titta på nåt avsnitt dexter och sen krypa till sängs igen. Ska ju upp och jobba kl. 06.00 imorgon. åååh,.. jag vill inte. . Någon som vill byta med mig? Jag vill bara till Uppsala och gå skola. Längtar så sjukt mycket!

Nu blir det Dexter,. Sen sova. god natt.

Så glad, men ändå så less. .

En känsla går igenom kroppen när jag tänker på min situation,. och den både skaver och gör mig glad. För vad skulle jag göra om det inte var som det var,. vad skulle jag göra?. . Vad skulle jag göra?
En sak är säker,. . Jag längtar alldeles för mycket för mitt eget bästa att det tar på psyket.
Varje dag vill jag att det ska vara den 24:e aug och att jag sitter i Uppsala med mina nya klasskompisar. =D Varje dag längtar jag ifrån den håla jag nu sitter i.

Gruvan. . straffet. . . Vad gör jag dag ut och dag in. . . . jo, jag straffar i en gruva. . . Kartongen. . betongbunkern. . wtf!?!?

Har sån lust att säga upp mig mitt sommarvikariat och bara dra. . jag skulle kunna bo hos Oskar några dagar,. . Sen kanske jag kunde bo i Sthlm ett tag. . Känner ganska många där. Men det vore inte speciellt populärt bland Clas - cheferna. . .

Varför har jag inte mod till att göra något sånt. . men å andra sidan sparar jag till en macbook pro 17". . och de är inte så speciellt billiga. . . typ 18.000 kan man hitta en för. Sen såg jag en annons ifrån maj, , han skulle sälja sin för 13. . . . aja. . Jag är less på jobbet som f*ck,. men jag behöver pengarna som f*ck också. . så . . det måste bli såhär. .

Och nu är jag J**ligt trött,. så det blir sovdags. .

God natt!.

En blöt onsdag. . .

En blöt onsdag kan man minst kalla det här. . Jag började kl. 13.00 idag och fram tills dess så regnade det. eller. .Det regnade efter att jag började också, men då spelar det ju ingen roll ändå, man kan ändå inte hitta på något eftersom man jobbar.,
Väl på jobbet stod jag där och lyssnade på radio när plötsligt världens dunder hördes på lagret. Lamporna blinkade till och både brandalarmet och tjuvalarmet gick. Blixten hade alltså slagit ner i huset. Jag som var längst bort fick ju självklart gå ut där och gå runt typ halva byggnaden iklädd ett linne och jeans. . mmm,. så kul för mig. . aja,. det är väl bara att gilla läget, inte så mycket annat man kan göra. Inte behöver man ha bråttom heller, för regnet gör en dyblöt ändå, även om man springer. Det öste ju verkligen ner.
Så när jag kom runt huset till resten av mina kollegor så får jag stå under ett paraply åtminstone. Och som tur var så blåste det ju varma och inte kalla vindar,. =D

Vi stod väl ute i en kvart och väntade på att få komma in igen, men först så skulle ju två små brandbilar komma dit och checka läget,. . sen kom det två eller tre till större brandbilar. . Då blev man lite orolig att man skulle få stå där och huttra länge till. . Men som tur var, så fick vi komma in.
Hädanefter kanske man ska ha en tröja med sig när man jobbar. . ifall det skulle bli ett brandalarm. . har ju varit några stycken där. .

jaha. . och här sitter man här igen då. . Skulle ju skriva ner lite tankar, men jag känner att jag är alldeles för trött för det. Det får bli imorgon. . . Nu ska jag gå och lägga mig.!

Ciao!

Glädje för småsaker. .

Idag när jag kom till jobbet såg jag på stora tavlan att mina arbetsuppgifter för dagen var helt ok. 2 av de tre passen var riktigt bra faktiskt, och när jag sedan vänder mig om står där en person som gärna byter andra passet med mig mot de han gör. Och som från ingenstans hade jag nu en riktigt bra dag framför mig. Jag vet att det kan låta fånigt, men har man tråkiga saker att göra på jobbet kan hela dagen bli förstörd. Man blir grinig och tycker bara att allt suger. . Det har hänt alltför många gånger. .
Men inte idag. Jag hade ju 2 riktigt bra pass och ett hyfsat pass,.. men vänta. . det kommer mer. . .
När jag hade gjort mitt första pass och satt på rast frågade jag killen bredvid mig vad han skulle göra,..- och tror du inte han ville byta bort sitt pass emot mitt så att jag fick vara på min station hela dagen. . jojjomensan!; Så dagen kändes väldigt kort. . lättförtjänta pengar alltså. . =D

Sen kommer det mer. . . Jag har en likadan dag imorgon. . . jag måste ha gjort något chefen tycker om utan att veta det. . haha. . And thank you God for that!

48 dagar kvar nu. . Längtar ihjäl mig!!

I väntan på bättre tider. .

Ok. . jag kunde inte låta bli. .

Jag känner någon slags dragningskraft till att skriva i bloggen. . Det blir som en avlastningsyta. . Ett ställe där man kan låta sina tankar och idéer få ta plats.

Igår när jag var ute och gick stannade en bil och mannen i bilen frågade mig om det var jag som var ägare till ponny hästarna som var ute och gick på gatorna. . Inombords skrattade jag så mycket att jag knappt kunde få fram ett svar. Mannen var visserligen en smula berusad (det var inte han som körde bilen), men trodde han ärligt att det var jag som ägde några ponny´s? haha. . jag ler fortfarande när jag tänker på situationen. Och var de verkligen ponnyhästar som var ute och gick på vägen?, eller var det bara något som han fått för sig?. . Alltihop var iaf väldigt komiskt, så jag ville dela med mig av det.

Idag när jag var ute och gick såg jag en katt gå balansgång på tågrälsen,. Det fick mig att börja tänka. Och det fick mig att börja spåna på några metaforer. . En katt som går balansgång på livets tråd. Går sakta men säkert emot sitt öde. Så småningom kommer tåget att komma, men i verkligheten hoppar katten ner ifrån rälsen och lever vidare. I metaforen är ju rälsen livet, och man har inte möjligheten att bara hoppa av den och ta ett sidospår. Eller har man det?,. .
Man kan väl inte hoppa av livets tråd och ändå leva?,. eller så kan man det. . vem vet?.
Men iaf,. så går vi alla på livets tråd, och vi kommer alla någon gång i livet att möta tåget. Det är bara en fråga om när tåget kommer. Har du tågtabellen för din räls?. .

Vi vet så lite av vad som väntar, och vi ser precis så långt vi behöver se. Ibland kommer det krön då vi inte ser om det kommer ett tåg eller inte, och då oroar vi oss. Och ibland ser vi horisonten och vet att det är lugnt. Men vi lever alla på livets tråd, och tåget kan komma vilken dag som helst. Har man otur kommer det tidigare än man tror. Har man tur har tåget blivit fördröjt av kanske tekniska själ och står stilla. . Ingen vet förrens tåget kommer. Ingen förutom katten vet. .

Over and Out.

Lurad

Ok,. ett sista inlägg då.

Vad jag gör,. vet jag nog inte själv. men på ett sätt känns det som att jag har lurat mig själv.
Vet jag inte hur jag själv fungerar efter 24år?, ett dåligt tecken på att jag inte hittat mig själv riktigt.
Jag ska nog tänka efter lite innan jag gör någonting och bara ta det lugnt.
Varför är frågorna så stora?, Varför är svaren så långt borta?, och Varför finns det ingen som kan tala om för mig hur allt ligger till. . .

Är jag så knepig som jag själv får mig att låta som? Eller är det bara svammel från en kille som är extremt lätt att tyda?,. Är jag vilsen i mig själv, har jag tappat kompassen?,. Vad kommer att hända härnäst?. .

Jag trodde att svaren var simpla och att de låg framför mina fötter,. . men vad jag har lurat mig själv. Jag har ju gått med ögonbindel för att dölja det jag en gång sett,. Satt på mig hörselkåpor för att dämpa de ljud jag redan hört. Jag har sedan fumlat i mörkret utan att höra och inte kommit någonvart. men vart kommer vägen att leda mig nu när jag tagit av mig bindeln och hörselkåporna?

Hur ska jag någonsin få någon att förstå. . .